Jag tänkte bara berätta att jag har gått och blivit med kånken, inget som va planerat utan det bara blev så. Jag, idag kan säga att jag är lyckligare än någonsin och än inte ångrat mig eller det är ju som sagt inget man lämnar tillbaka när det väl har blivit så. Kanske inte så genom tänkt med tanke på min inkomst och att jag far till Mexiko på måndag (vet att jag tjatar om mexxan;) hehe) men iaf så hade min handväska börjat falla isär bir för bit och egentligen varför inte investera sig i något som kommer att hålla för en lång tid framöver. Så nu sitter jag här med min en dag gamla kånken navy (det fick bli en navy) och längtar efter att få testa den som handbagage.. nu... på MÅNDAG!! Andra 93/92or skaffar barn, jag tar min ensamhet till en annan nivå och köper en ryggsäck! Puss.